just nu är jag så himla blandad. Hur mycket orkar man, och hur mycket är man villig att offra?
Kommer allt ändå sluta i kaos och har man då offrat allt i onödan?
Kommer det finnas något kvar av en efter allt?
Ena sekunden är jag jätteglad, i den andra vill jag slå på något och skrika och i den tredje vill jag bara lägga mig ner och gråta.
Men jag vet inte varför.
och jag vet heller inte hur länge jag orkar med att vara blandad.


Jag hoppas att denna vecka bara rusar förbi, men jag tror den gör det.
Ska på ny praktikplats och omväxling gör väl alltid att tiden går lite snabbare. dock inte om förändringen är till det sämre kanske.. I helgen ska vi till Smögen för att kolla in sommarjobbet. Ber till Gud för att allt ska gå som planerat.
Sen är det en vecka, jobb hela den helgen.. sen är det bara en vecka kvar till påsklovet. Och lov går alltid snabbt. sen blir det skola igen vilket jag kommer uppskatta något oerhört efter 8 veckor därifrån. då kommer det gå snabbt.

sen är det fan sommar.