Den senaste tiden har jag inte skrattat allt för mycket.. men här om dagen hände det. Ett ärligt, panikskratt!

jag och Lovisa skulle hem.. vi hade varit på cribbet tror jag? och klockan var ganska mycket. Det var sjukt mycket dimma(läskig dimma) så vi var tvugna att köra i 40 km/h på 70-vägen. Vi var så jävla rädda, och ville verkligen bara därifrån, men det GICK inte att köra fortare. Eftersom jag är en sån som skrattar när jag blir rädd så skratta jag mest hela vägen. Lovisa med. när vi nästan var framme ramla lovisas plånbok på mig när hon bromsa lite, och båda börja skrika som galningar. Vi skrek i panik, vi skratta så vi tjöt och grät för att vi blev så rädda. Många blandade känslor!